Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_M —
Den er og-vor:’Vi’kan, vt vil
For den vort Fjeld ei lukke til-,
Den brænder som en Sankthansild
I voro lyse Nætter.
Sec! derfor fulgte vi med Lyst,
O Brödre! Eders Stemme:
Her staae vi nu paa Danmarks Kyst
Med Svensk og Dansk, som hjemme.
Södt klinger Ord fra Brödres Mund,
Varmt Brystet slaaer af dybest Grundj;
Ha! denne fagre Ungdomsstund
Vi aldrig, aldrig glemme!
Men næste Gang, naar Birken staaer
Lysgrön i Klippens Hevne,
Paa vore Fædres Odelsgaard
Vi sætte Eder Stevne,
Vi ere ei af mange Ord,
Vi lade tale Fjeld og Fjord*,
Men Trofasthed i Norge boer,
KomJ prover der vor Evne!
A. Munch.
Det sista handslaget.
Är det ögonblickets låga,
Som så värmer själ och sinn7?
Gerna: men i stundens toga
Kryper evigheten in.
Nu står ingen nordbo ensam,
Stark han känner sig med skäl,
Hvarje seger blir gemensam,
Döden Mr det äfvenväl.
Gifven plats för oss i nöden!
Svensken hade jemnt för sed
Hedersplatsen ta i döden,
Ligga i det främsta led.
Ovän vi tillbaka skicke,
Och vårt blod det räcker väl
Till en matta, att han icke
Stöter mot vår jord sin häl.
Om oss öfvermakten makar
Ur b.var vinkel af vårt land,
Gripa vi-i himlens hakar,
Rycka blixten ur Guds hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
