Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka, antingen genom att öppna sina hus och familjer för
våra gäster, eller genom att på den högtärade
borgarrepre-sentationens uppmaning understödja oss med penningebidrag,
eller genom att .offra, sina talangen och själskrafter, eller
genom att utan vederlag utföra arbeten och personliga
tjen-ster, hafva i väsentlig måtto bidragit till, att våra gäster
hafva kunnat medtaga till sina hem ett rent och stort
intryck af dansk gästfrihet och nordiskt brödrasinne, och
hafva gjort det möjligt för dss att utföra det oss af våra
kamrater uppdragna vä rf på ett långt mera tillfredsställande
sätt, än vi, inskränkte till våra egna krafter, .skulle hafva
varit i stånd till. *
I kommittéen för det nordiska studentmötet den 14
Juli 1845.
A. F. Kr i eger. F. Liebman. C. Brix.
H.F.Poulsen, F. Heivveg. Ghr. Listow.
G. Borgaard. H. Lehmann. F. H. Eibe.
H. Hage. C. Plougs
Slutligen upplästes en skrifvelse från Land, uti
hvilken Lundenserne tackade för den gästfrihet, de åtnjutit
under besöket i Köpenhamn. Denna skrifvelse lydde sålunda:
"Danske bröder!
Egnade åt hvilan, hafva några dagar förflutit, sedan vi
gästade hos eder, våra gamla, kära vänner! Dessa dagar
hafva återfört oss från det brokiga,’ .hvimlande, brusande lif,
som derinne i "det sköna, glada Köpenhamn" omgaf oss, till
våra stilla sysselsättningar i det tysta Lund — dessa dagar
hafva helt och hållit varit minnets och saknadens. Vi hafva
på dem i tanken sammanlefvat med eder, frossat med eder,
arm i arm med eder genomvandrat edra rika
konstsamlingar, svärmat omkring i eder stads förtjusande omgifningar,
glömt oss qvar i det sagosköna, bländande Tivoli — vi hafva
ej kunnat slita oss från eder, vi kunna det ej ännu, och vi
vilja det ej. Minutligen gå tankens dufvoposter öfver
Sundet och medbringa våra hjertans tack för de oförgätliga
stunder, vi tillbragte hos eder*, men äfven med penna och
bläck vilja, vi tacka eder, på papperet framlägga ett svagt
uttryck af den erkänsla, som tmlar på botten af våra
lågande hjertan. Ja, heder och tack vare eder, icke blott för
de ståtliga fester, J erbjöden oss, utan ännu mer för vårt
varma upptagande i familjernas sköte, för de milda,
innerliga fröjder, de beredde oss! Varen öfvertygade, att
hågkomsten af dessa aldrig förbleknar hos oss, äfven om en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
