- Project Runeberg -  Studentbesöket i Finland 1857 /
11

(1858) [MARC] Author: Anton Rosell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första besöket i Åbo.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan bestode hon ännu och allt framgent. Tal. fann i
det kärkomna besöket derom ett vittne och ville derföre
föreslå en hjertlig, en innerlig välkomstskål för de
Svenska gästerna.

Skålen besvarades af Mag. Landtmanson i en skål
för Finland. Prof. Nyblæus tolkade äfvenledes vår
tacksamhet till våra värdar för det hjertliga emottagande, vi
af dem rönt. Han bad dem vara förvissade derom, att
Sveriges gamla tillgifvenhet för Finland ännu vore
oförändrad och uppmanade dem att sjelfve genom besök i
det gamla brödralandet derpå skalla sig ytterligare
bekräftelse. Han slutade med den försäkran, att utom
Finlands eget område funnes å hela jordens rund intet ställe,
der Finnen vore så välkommen som i Sverige.

Under glada sånger och förtroliga samtal flydde
snabbt de få timmar, som det ännu var oss förunnadt att
tillbringa inom denna trofasta krets, der den hemkänsla,
som vi redan från ankomsten erfarit, rikligen närdes af
den enkla hjertlighet och det öppna förtroende, hvarmed
vi af alla bemöttes. Gerna hade vi velat förlänga dessa
oförgätliga stunder; men tiden hade nära framskridit till
kl. 2, då ångfartyget skulle fortsätta resan till
Helsingfors. Kand. Rosell uppmanade derföre sina landsmän
att till våra värdar ställa en afskeds- och
tacksamhetsskål, hvarvid han yttrade ungefär följande:

"Med blandade känslor hafva vi emotsett den stund,
då vi måste skiljas ifrån Eder; men nu, när stunden är
kommen, fyllas våra bröst af en enda ren och oblandad
känsla, och detta är den af den innerligaste glädje. Vi
sakna Eder visserligen, men denna saknad är icke bitter;
han utgör tvärtom för oss sjelfva glädjekällan. Vi glädja
oss just deröfver att vi icke behöft mer än dessa få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/studbesfin/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free