Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följaktligen rörde ett af de Svenska gästernas dyrbaraste
intressen. «Och då vi nu dricka denna skål,» fortfor
tal. «så sker det icke blott för att till representanter för
tvenne af dessa universiteter frambära vår tacksamhet
för det varma deltagande, som vid deras fester städse
egnats oss. Nej, icke blott derföre. Ty, så mycket vi
än längtat att få gifva ord åt vår erkänsla för dessa
vänskapsprof, och så kärt det än är oss att omsider hafva
funnit ett tillfälle dertill, så skulle vår känsla icke finna
sig tillfredsställd, om vi stannade dervid. Nej, vi hafva
önskat, äfven vi, att få uttala det varma deltagande,
hvarmed deras sträfvanden af oss följas. Äfven vi hafva
velat säga dem, huru deras arbete i ljusets tjenst städse
varit oss dyrbart. — Och huru kunde det väl vara
annorlunda? Alla strida vi ju under samma banér, alla hafva
vi ju svurit sanningens och ljusets fana. Hvi skulle då
icke den ena hären kännas vid den andra; hvi skulle icke
den enas seger helsas med jubel af den andra, dess
motgångar framkalla den andras varmaste deltagande? — Väl
är det sannt, att det närmaste målet icke är gemensamt.
De strida för ett stort, ett andligt brödraförbund.
Nationer, utgångna ur samma stam, men af ödet kastade
till olika kuster, nationer, hvilka hvar för sig redan länge
njutit af civilisationens frukter och utfört bragder, dem
verldshistorien upptecknat i evigt minne, vilja de
broderligen förena. Vi kämpa för ett armt och undangömdt
folk, ett folk, hvars språk de icke förstå, hvars andliga
krafter, hittills så föga berörda af civilisationen, ännu
knappast fått pröfva sig, och om hvilket historien
derföre vet så litet att tala. — Men ytterst sammanfalla dock
dessa sträfvanden med hvarandra. Närmast utgångna från
samma urkälla, ungdomens renaste enthusiasm och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
