- Project Runeberg -  Studentbesöket i Finland 1857 /
55

(1858) [MARC] Author: Anton Rosell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

katekesen och lärande sig annat för deras tidigaste ålder
passande; huru de derefter, vordne ynglingar, idkande
allvarliga studier i humaniora, lagkunskap och öfrigt
menskligt vetande, förkofrat sig i högskolan i vett och
allmän bildning; sjungit samma psalmer i kyrkan och
utanföre denna stämt sina lyror i täfling; och huru de
omsider under mognare år företagit tillsammans långväga,
äfventyrliga färder i främmande land. — Såsom desse
vänner hafva ock Sveriges folk och Finlands inhemtat sin
kristendomskunskap efter samma methoder, stiftat och
skipat sina lagar tillsammans och ledda af samme ande,
samt sträfvat oförtröttade framåt till kultur och
humanitet på en och samma stråt. Och under deras
gemensamma vandringar i främmande länder hafva de,
åtföljande båda lika troget de förträffligaste ledare olika
tidehvarf haft att uppvisa, hunnit så långt, som det i alla
tider varit få nationer förunnadt att gå. Så voro vi
Svenskar och Finnar med Jakob de la Gardie i Moskwa, med
Gustaf Adolf vid Leipzig och Lützen, vid Wiens portar
med Lennart Torstenson, i Warschau med den sagolikt
djerfve Karl X, roade oss vid Narva, föregångne af en
ännu dristigare gosse, hans adertonårige sonson, och
ankommo till slut efter otaliga irrfärder till Pultava, på
hvars stepper vi voro nära att uttröttade förgås. Men
seglifvade båda återhemtade vi dock så mycket krafter,
att vi ännu hundra år derefter kunde låta vårt blod forsa
ut i strida strömmar, som runno ihop på Orawais fält,
der vi efter en femton timmars lång dödskamp dignade
ned halft förblödde.

«Kort derefter uppbrändes af våra öden de skepp,
hvaraf under mer än ett halft årtusende förbindelsen hade
uppehållits mellan Bottenvikens vestliga och östliga strand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:43:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/studbesfin/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free