Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver sanningen. Men för Eder sjelfve, lika som för hvarje
annan, var det då ännu omöjligt att, äfven med
varmaste välvilja för vårt land, urskilja huruvida
smädeskränet emot detta var endast en dikt i ordets sämsta
mening, eller ett berättigadt utbrott af harm och
medömkan öfver den förnedring, hvari det Finska folkets själ
påstods vara på väg att försjunka. Ty såsom en tom
abstraktion kunde, väl ingen tänka sig det Finska
träldomsnästet: det måste ju vara befolkadt af samma
nation, hvilket man på ett så hjertslitande sätt inneslöt i
de Skandinaviska folkens deltagande.
»Men numera, jag är viss derom, såsom om det
vissaste, vore det rent af omöjligt, att dylika sympathetiska
känsloutgjutelser kunde våga sig fram inom Sveriges
landamären i eder närvaro, utan att bestraffas för lögn. Af
egen erfarenhet kännen I väl lyckligtvis icke, huru ett
träldomens näste månde vara beskaffadt; men hurudant
det icke kan vara, har eder egen erfarenhet lärt Eder
desto bättre. Att epithetet gyllene icke passade in på
något enda af de Finska förhållandena, hafven I väl tagit
för afgjordt redan på förhand; för att derom
öfvertyga Er var ingen personlig åskådning af nöden. Men
jag skulle på det smärtsammaste misstaga mig, i fall I
icke funnit, att äfven det, som i dessa dagar från det
Finska universitetets sida blifvit framlagdt, så väl i tal som
skrift, vittnade, om också icke alltid om en förmåga,
jemngod med de ypperstes, likväl om en ande, som ej
var träldomens. Och äfven hvad för öfrigt under våra,
af eder närvaro lifvade samqväm förnummits, torde
svårligen låta åberopa sig såsom bevis derpå, att våra ord
kunna gälla såsom modersmål i ett träldomens näste.
»Allt detta har, vi våga hoppas det, öfvertygat Eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
