Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterlandskärlek är åt minnet bevaradt. Mången lefver än, som minnes,
att den östra grannen nära intill våra dagar haft sin fot på
Gotland, men åter måste draga hädan. En annan gammal
Svensk nationaldygd var, som man vet, Gästfriheten. Att
den är hemmastadd i Wisby, derom göres oss icke behof af
historiens vittnesbörd; ty det hade vi sjelfve nu i högsta
mått erfarit, och påmindes derom till vår saknad nu åter
inemot afskedets stund.
Derefter besteg Rector Scholæ Mag. J. N. Cramér
tribunen och höll följande, af bifallsyttringar ofta afbrutna, tal:
Mine Herrar! Den skål, som nyss tömdes, lät oss förstå att den
glädje, som för några timmar lifvat vår gamla stad, nalkas sitt slut.
Oss, här hemmavarande, återstår således endast att för denna glädje,
huru kort den än varit, förklara våra gäster den hjärtligaste
tacksamhet, och att för den lyckliga fortsättningen af deras resa uttala
en uppriktig och varm välönskan. Måtte denna resa bidraga till att
närmare sammanknyta det band, som tyckes vilja slingra sig om
Nordens nationer! — ett band af andens samlif, sådant detta älskar att
i allt vidare kretsar röra sig — ett samlif, som i vår tid vaknar
öfver Norden, och som i en framtid, kanske ej så aflägsen, famnar
jorden; ty allt snabbare ila tankarne, och andens strider räkna allt
flere deltagare. Naturligt är att i dessa strider de, som af Försynen
gjordes till grannar — det må nu vara i öster eller vester — och
hvilka dertill tala ett gemensamt språk, först sluta sig till
hvarandra, lifligast deltaga i hvarandras sträfvanden och förhoppningar.
Och många och ädla äro vår tids sträfvanden, och skönt som blomman
växer ur brustet tempelhvalf, spirar i Nord, ur forntids gråa
minnen, nutids hopp om framtids ära. Gemensamt är i Norden detta
hopp, gemensam skall äran blifva. Så är vår öfvertygelse, och
derföre, J dagens älskade Gäster! genljuda i hvarje bröst orden ur
dagens helsningssång:
”För eder färd slå vara hjertan glade,
Så uppå tankens som på Skandiens haf.”
”Ja, faren glade till de sköna landen,
Och knyten vänskapsband på brödramark,
Och stiften frid och enhet inom anden,
Att han må växa fri och glad och stark.
Med lycka flyge Eder ungdomsfana
Ut emot hoppets fjerran drömda hamm:
Gen broderkyssen åt den sköna Dana —
Välkomne sist i Sveas trogna famn!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
