Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock icke kunnat upphäfva eller tillintetgöra årtusendens
slägtskap, blodsbandets heliga kraf. Under dessa föredrag,
som väl upptogo nära två timmar, hade sällskapet mangrannt
lägrat sig på halfdäcket och betäckte sålunda hela dess vidd,
uppmärksamt lyssnande till lärarnes ord. Förmodligen den
första akademiska föreläsning, som hållits midt på hafvet!
Föröfrigt var det tydligt, att Wisby och Gotland med
deras märkvärdigheter och alla de fröjder, vi der nyss
upplefvat, skulle utgöra de förnämsta föremålen för samtalen
under denna dags segling. Inom en af de grupper, som
sednare på förmiddagen suto och afhandlade dessa ämnen,
öfvergick slutligen samtalet till Skandinaviens fornminnen,
särdeles fornlemningar, hvarvid Gotland anfördes såsom en riktig
skattkammare i detta och flere andra afseenden. En af de
samtalande kom då tillfälligtvis att nämna, att han, som året
förut, med understöd af allmänna medel, företagit en resa
på ön, för att anställa forskningar i bondemålet, samt äfven
för att göra iakttagelser angående öns fornlemningar,
derunder vid Tjängvide gård i Alskogs socken hade funnit en
särdeles märkelig Runsten, som icke förut blifvit bemärkt
af någon forskare. Det, som gjorde detta fynd så
märkvärdigt, var att åtskilliga tecken syntes gifva vid handen, att
stenen kunde vara från hedna tiden. Berättaren, som sjelf
icke var någon ritare, hade derföre lemnat underrättelse om
saken till vederbörande, så att de måtte draga försorg om
fyndets aftecknande, hvilket borde ske med det snaraste,
emedan stenen eljest lätt kunde förvittra, då han var af lös
kalksten. Han beklagade, att detta icke ledt till någon åtgärd,
och att således den måhända högst vigtiga fornlemningen
snart skulle varda förstörd, och det blott af brist på — 20
till 50 R:dr r:gs! En annan af de samtalande, den af den
svenska fornkunskapen så högt förtjente Engelsmannen Hr Geo.
Stephens, yttrade dervid, att sådant i hans fädernesland
lätt skulle afhjelpts genom en subskription; hvarpå han
genast tog en hatt och började gå omkring till hvar och en
af de medresande, förklarande sig mottaga "äfven de minsta
bidrag med tacksamhet." Efter en kort stund steg
insamlingen till 37 1/2 R:dr, hvilket för ändamålet var tillräckligt.
Dessa penningar öfverlemnades till Collega Scholæ Pehr
Säve, en af de i Wisby tillkomne, som åtog sig att efter
återkomsten till Gotland resa ut till Alskog, afteckna
Tjängvide-stenen, samt vidare anställa gräfningar på stället, der
han funnits, ifall något mera kunde påhittas (hvartill
anledning var). Sällskapet yttrade dervid den önskan, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>