Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
af Sjöartilleri-regementets musikcorps. Väl var vägen J:dels
mil lång, men vid musikens toner, glada samtal och
minnen af aftonens fröjder förekom den de marcherande hälften
En BröllOfrps-skara ståtlig. O, se den unga Brud
Hur glorian mildt kring hennes panna Jagar I
Och. sel; de Brudetärnor allt uti Blekingsståt,
Med smycken rikt beprydda de följa Bruden åt,
$ om himmelens smi stjerneljus så fagra.
Och uppå snälla kampar, helt visst af SJeipners blod,
Omkring dem fladdra Riddare, så granna.
Der sitter ståtlig Brudgum, som Balder, mild och god
Och gudasäll, ty han ock fått en Nanna.
Och 5 den nya hatten ock i den rara rast
En tu s en får gad blomcjvast i dag ban hade fäst,
I glädjen färdig hela verlden famna, •—
Men "Takmannen’ ’öppnar allrc’n sin snälla mund.
Han kunde sjunga han och kunde snacka ,
Och ville tungan mattas, han drog då fram på stupid
En liten Tallsman utur sini jacka, —
Och smord machinen åter han kom i fullan gång,
Och friskt, som hafvets böljor, nu svallar tal och sång?
Och all naturen lysten står att polka.
Och mången älsklig "Pige", som Hebe, grann och natt
Bort till de unga gäster lustigt ilar.
Hon bjuder dem mång’ herrlig, mångVskön, ambrosisk rätt,
Och niger snällt, och, somt en Engel, smilar.
I rörelse visst varit hvartenda kök i Sta’n;
Ty tusen söta "kransar" och mången stolt krokan
Gick immerfort sitt skuna mål till mate. ~—
Ett bord man ställt helt nära; der stod en treflig bål;
Ben log, som liten insjö, mellan träden.
Ite’n för Brudparet tömdes af hjertans grund en skål?
Och för de Tärnor ljödo glada qväden.
Och varmt blef hvarje hjerta af kärlek och af vin*
"Som solen månde skina så skönt Kristallen nn"?
Mer ljufligt dock de Blekings taru or glänste.
Nu i Sylfidisk tjusning nedåt den gröna äng
De gossar hurtigt med de Flickor drogo.
Der vid musikens toner de togo sig en sväng,
Och sågo gladt uppå hvarann oeh logo.
Och solen i sin nedgång ock log bak purpurskyn $
Hon ville knappt gå neder, ty af den kära syn
Hon än ej nog sitt sköna Öga infttat.
Och fast i Ägirs armar till sint hon sänktes ned7
Bock länge solskert genom lunden lyste.
Det glänste i hvart öga, och glädjestrålar spred,
Bet salt i purpur på hvar läpp och myste.
CkV ringad flydde tiden i munterhet och dan»^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>