Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
man måste afstå från hela företaget, hällre än att framkomma
med ett föga välljudande offer på Konstens altare! — En i
sällskapet omtalade bland annat en händelse, som blifvit honom
berättad af en studerande från Lund. Under Köpenhamnsdagarne
uppsökte en ung flicka ifrån Malmö en sin nära
slägtinge bland de Svenske studenterna, som bodde hos en
älskvärd familj. Frun i huset fattade snart tillgifvenhet för
den Svenska flickan, bad henne anse sig som medlem af
familjen och tog löfte af henne att snart komma åter och då
stadna qvar en längre tid, samt tillade: ”Jeg skal hente hid
en af mine bedste norske Veninder, og vi tre ville da bilde
et lille Skandinavien!” Somlige af vårt sällskap omtalade
huru, vid deras första inträde i Köpenhamnska husen, de
små barnen kommo springande emot dem med glädjestrålande
blickar för att få se ”hvorledes Skandinaver see ud”,
andra, huru de möttes af deras utrop: ”er Du en Skandinav?”
På ett annat ställe hörde man endast talas om Lund
och kamraterna derstädes. En vidrörde derunder de
glädjedagar vi haft hos desse våra föregångare i
Skandinavismen, om deras kordiala och hurtiga väsende, och
man omtalade de intimare bekantskaper man gjort. En
annan utbredde sig öfver den åldriga domkyrkans allvarsamma
prakt, och åter en annan öfver Lundagårdens idylliska
fägring och den herrliga svalkan under dess rika
löfhvalf, något, som vi nästan voro färdiga att afundas våra
bröder, nu när vi lågo på fartygets af solstrålarne
upphettade däck.
På en annan punkt åter afhandlades allt det ömsom
ljufva och lärorika vi upplefvat på det allrasista landningsstället,
Carlskrona. Men ehuru somlige tycktes vilja egna
sina första minnen åt det storartade i Kongl. Maj:ts och
Kronans fästningar, skepp och skeppsvarf, så blefvo de dock snart
öfverröstade af dem, som hufvudsakligen blott hade hågkomster
för personerna, hvaribland först och sist Blekinges täcka
Döttrar. Några klagade härvid, att de i det hela fått se
ganska litet af det ståtliga Brölloppet: det var nämligen de
olycksfoglar, som hade rest landvägen från Carlshamn, för
att få betrakta Blekings-naturen, men derföre också fingo
se så mycket mindre af Blekings-flickorna, emedan de; först
anlände till Carlskrona och Lyckeby, när brölloppshögtiden
var nära sitt slut och således nära nog kommo post festum.
Under sådana sysselsättningar gick tiden raskt undan;
snart voro vi inne i det lugna vattnet mellan Öland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
