Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Se der emedlertid facta, — Hvad är nu grunden till och
and«-meningen af dessa tendenser? Huru skola vi bedöma de
Skandinaviska, de Tyska, de Italienska, de Slaviska, de öfriga
nationligkets-sympatkierna? För att tala utan ^msvep, så utgöra de —- och uti
sjelfva denna tendens, mer än uti de möjliga yttre effekterna
förstun-den, ligger deras stora betydelse — en folkslagens protest mot en
nyckfull ock våldförande regent-politiks förfoganden ofrer staternas
odén ; ett dunkelt sträfvande kos nationerna att gruppera sig liksom
i naturliga familjer, i stället för det artificiella system af riken, som
blifvit tillyxadt af eröfrares svärd; derhos liksom en fordran för sam-*
syskon bland nationerna af lika arfsrätt till civilisationens fasta ock
lösa egodelar.
Dessa sträfvanden äro uppenbarelser af en idé, som instinktlikt
gripit nationerna. Men der denna instinkt vaknat till medvetande och
fritt fått utveckla sig, såsom i Horden, der bildar man, till
grund-idéens realiserande, stilla ock fredliga associationer, sådana som de
åtskilliga Skandinaviska föreningarna. Sådan är tidens anda uti allt:
att gruppera sig, efter naturliga instinkter, omkring en idé, får att
genom mångas "förening yinn& styrka ock säkerhet, under det man
framgår med lugn ock saktmod. Om således nationlighets-tendenserna
kunna leda till vaid ock någon gång verkligen ledt till våld, så
ligger det likväl icke uti tidsandans lynne, att de på något annat än det
nämnda fredliga sättet skola befordras. — Må det tillåtas mig en
digression. Man talar mycket om en personlighets-princip, och mången
gör af personligbets-principen en beskylliiing’mot vår tid. Huru nu
an härmed må vara, så kan man tryggt säga, att det aldrig gifVits
någon tid, då personen — nämligen den individuella personen gällt
mindre ock idéen gällt mer än i våra dagar. Idéen är nu allt,
individen intet. *F skolen förstå kvad jag menar; J finnen ett exempel
uti den sak, hvarom bär är fråga. Icke sälla ri oss nu till någon ny
Ivar "Vidfadme, som med svärdets makt gör af Norden en enketf
men vi ställa oss stilla, fredligt, under baneret af en idé lill Nordens
förening ock pånyttfödelse. Beundransvärda fenomen t — Millioner
förenade, ej för att strida — ty det beböfves ej strida — utan för
att lefva för en idé!
Se der, M- H,, ändan af de ifrågavarande tidsinstinHterna, så
väl i afseende på deras inre natur, som deras yttre framträdande.
Frågas nu, om det nödvändigt ligger uti tendensen af dessa
instinkter, att bvarje naturlig folkfamilj, såsom Skandinaver, Tyskar o.$. v.
skall sammansluta sig till ett ock endast ett Rike, ställa sig under
ett ock endast ett politiskt Öfverhufvud, så svarar jag dertill nej;
ty denna omständigket är af en oändligen liten vigt i kulturhistoriskt*
hänseende. Den är endast af vigt så länge Regenters <sröfringslust
#f-gör nationernas öden; men i den mon Urgenternas betydelse i den all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
