Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
strande vård allena, skjuter han upp till det andliga lifstrfid, hvars
grenar öfverskygga verlden. Så sisall ock af henne, i familjens sköte,
de skönaste blommorna viras till det band, sora allt fastare förenar
Hordens B ro" dra stammar. Ock i sanning, Bröder! — ti bedraga oss
icke) äfven bär, i dessa vänligt talande blickar från modrars oeb
systrars ögon läsa vi ju ett lilligt deltagande för vårt sköna våx& "Vi
fören» oss derföre till en tacksam hyllning, en klingande skål för
Westerviks Barner!
Prosten Afzelius ställde sitt tal till oss och hembar
oss sin tacksägelse för det minnesvärda och glada, som han
på denna resa upplefvat, och för hvilket han sade sig hafva
oss att tacka. Han slutade med att yttra några afskedsord
till de omkring 50, som här ämnade skilja sig ifrån
sällskapet för att hemresa ? hvarvid han had dem, hvilkas hem
var Gottland, att till Wisby innevånare framföra allas vår
tacksamhet för det hjertliga mottagande, vi i deras stad
rönt och för den glada 19:dê Juni för jemt tvänne veckor
sedan. Under frukosten uppstämde sångarne flere sånger,
ibland hvilka åtskilliga särskildt till de tillslädesvarande
Damerna. Kl. Va 12 var denna festlighet slut, men vi blefvo
med det samma inb ud ne att fortsätta den på Augustenburg,
ett tåekt lustställe, beläget nära utanför staden. I våra
värdars sällskap, och dessutom åtföljde af en stor del af
stadens öfriga befolkning, anträdde vi marchen dit Här
börjades således på nytt det muntraste lif kring bålar och glas»
Efter en stund framträdde Studeranden Aug. Sohlman och
föreslog en skäl för Danmark. Talaren började med att
kasta en blick tillbaka på de båda sist förflutna veckornas
företeelser och fortfor derefter ungefärligen sålunda:
Dessa dagar, dessa betydelsefulla stunder skola icke blott stån«
digt lefva i vårt minne, utan ock ega det mäktigaste inflytande på
kela vårt lif, all vår verksamhet. — Dåjvi beledsagade af tusende
»inom tusendes farväl och välsignelser lade ut frän den Danska
kusten börd« jag en af dessa mina bröder, öfverväldigad af sin känsla
utropa: nu må jag döl men jag, och mången med mig, tänkte med
jublande hjerta: nu må jag lefva I Ja nu jraå vi lefva ock verka
för den tanke, som oemotståndligt kallade oss dit öfver vågorna,
verka i de Akademiska salarne och i de stilla hemmen, bland våra
kamrater, anförvandter och i familjerna, och sålunda ådagalägga, att
vi äfven i lugnet och stillheten äre mäktige af kärlek och enthusiasm,
och icke blott i festligt prydda rum, bland pokaler och,jablande ikorn*,
der väldiga ord talas och sånger skalla, Och når vår tid kommer, att
inträda i det offentliga lifvet, då skall ick« vår ifver kallna3&4S;!*Wi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
