Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har mera af natur och sanning i sinä taflor an vi
alla tillsammans. Hur klappade icke den gamle
målarens hjerta, när han såg dem der, hans gamla
kamrater, ärade och uppburna af sitt folk och hela
den bildade verlden. I ett ögonblick såg han hela
sitt brokiga, löftesrika ungdomslif, med dess blom-
strande förhoppningar om framtida storhet och ära,
åter draga förbi hans öga och nu satt han här
och målade taflor för 100 francs stycket. Mann tro
han ångrade sig, den gamle Leon? Det hade en-
gång, menskligt att tala, stått i hans fria vai, att
bestämma sitt öde; han tog sin framtidslott tir ur-
nan, utan tvekan och utan fruktan. Se här histo-
rien om hvarför han, Leon, icke blef hvad verlden
hade väntat af honom.
Ni må tro att der var lif på strandbrädden, hög-
ljudd glädje och glam, musik och prat, promene-
rande skaror i bizarra toiletter, sammet och kattun,
siden och. bomullstyger. Hela det rörliga Paris hade
iiyttat ut tili Lion sur mers sandiga stränder, för
att med hafsbad och. hafsluft stärka sig för den
kommande vintersäsongen. Arm i arm vandrade de
unga herrame och damerna i tunna ylle simkläder
ned mot stranden, lato sig sköljas af de saita vå-
gorna och satte sig sedän ned i den varma sanden
för att torka sig. Tjocka matronor och gubbar med
simbyxor och ombreller luftade sin lekamen i den
friska brisen, glada små barn sprungo omkring,
tryckte sinä små hvita fötter i sanden och sågo
med undran och löje på, huru floden långsamt men
37
DEN GAMLE MÅLAHEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
