Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, som frodas under edra fötter, i morgon för
floden oss med sig tili stranden ocb de förolyckade
bli gömda i kyrkans vigda jord. Ocb Pierre för-
svann i de tysta bemligbetsfulla djupen. Der
stod han nu ensam kämpande i den svallande vat-
tenöknen. Emellanåt lyfte vågorna honom upp
under kampen, han stödde sig på sin, på Pierres
långa staf, vågorna sköljde bans beta kinder, det
bittra bafsvattnet fuktade bans brännande läppar,
ett ögonblick var ban frestad att följa Pierres råd,
men
„
Skiljas, se der det svåra,
Sen jag har älskat dig"
ljödo de milda, smäktande tonerna derborta från fa-
laisen. 0, om jag kunde likt elfvorna på den strå-
lande väg, som månens skimmer tecknar på kafvet,
nå stranden, nå landet, landet. Nu koni en våg,
större än de andra; ban tog fastare om sin staf,
men den rycktes upp af vågen, han trefvade efter
fotfäste, men bvad är det? Han kände under sinä
fötter ett uppböjdt rörligt föremål; ban steg upp
derpå, ban andades åter fritt, ban böll sitt bufvud
öfver vågorna det skälfde, det rörde sig under
honom, bubblor skimrande i månens sken stiga upp
ur det mörka djupet; af fasa böll han på att mistä
sansen, men med det svaga boppet, att möjligen än
en stund bålla sig uppe öfver bafsytan, kom åter
kärleken tili lifvet.
Marie stod på stranden, timme efter timme, oaf-
vändt blickande mot strandbankarne; ingen Leon,
44 HBRE LEON,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
