Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR LEON,
46
lyssnade med återkållen andedrägt, kon köli kan-
den öfver ögonen ock spejade som en kafsörn öf-
ver den omätliga vattenöknen. Nu stannar båten
med ens, ett par armar klänga sig fast vid kanten
af farkosten ock dödsblek, med kalfslutna ögon blic-
kar Leon mot kenne.
En minut derefter kåller kon den afsvimnade
målaren i sinä armar, kon kysser kans kinder, kans
panna, kon gråter, kon skrattar, kon tackar kelgo-
nen ock jungfrun, ock kon glömmer den andra,
som om kan aldrig fmmits.
Men båten nalkas åter tili stranden. Byktet
om den toma farkosten, som redlös drifvit omkring’
på hafvet, har fört ned tili falaisen kela Lions be-
folkning, dess fiskare, deras kiistrur ock barn ock
alla Parisarne. Pierres gamla mor satt på en klippa
vid stranden. Hon skakar sitt grå ktifvud ock mum-
lar då ock då: kan var den sista, kafvet kar tagit
alla de andra, kan var den sista. Grannarna trösta
den gamla, kan skall nog komma igen, eder Pierre,
den kederliga gossen. JNu synes båten, den kom-
mer närmare ock närmare. På kraftiga armar lyftas
den sanslöse Parisaren ur båten. Pierre, Pierre,
skrek den gamla. Herr Leon vaknar upp ur sin
långa dvala, ser sig förvirrad omkring, ock när kan
märker den gamla, säger kan med låg men fast
röst: Mor Martka, Leon är död, Pierre det är jag,
jag är eder son, ock se kär Marie eder sonkustru.
Aren gingo ock kommo, mor Martka bars tili
grafven af sinä barn, herr Leon ock hans Marie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
