Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo det kan signor Giacomo lita på!
Nå patern, går lian här lika ofta som förr?
Åk nej kan endast tittar in ibland, ock då
kar kan alltid något styggt att säga . . .
Om engelsmannen; jojo, det kan jag tro . . .
Den evige engelsmannen! bor kan kär alit ännu?
Ock Sinta blef röd i ansigtet som en granat
kärna, kon fick ännu mer att berätta om ock att
skratta åt; Santa Ckiaras fest kade värit så inner-
ligen rolig, med karusell, fyrverkeri midt på ljusa
dagen, ock sedän en så lustig policinell, ock så
slutade kon sin långa tirad med ett kort godnatt.
Så voro vi då åter i vårt gamla, kärblifna Assisi,
berömdt för sinä helgon, sitt sura vin, sinä vackra
qyinnor och sinä rosor utan törnen. Varma, torra
och matta sträckte vi oss ut i vara för italienska
förliållanden ovanligt snygga bäddar. Men så bodde
vi ioke heller i hotel. Sintas fader var en träsni-
dare, mången med mindre talang och konstfärdig-
het kallas för både professor och riddare der uppe
i norden. G-übben höll rum för resande, helst ar-
tister, som tili tecken på sitt välbefinnande tecknade
fullt af gubbar på hans väggar och dörrar och
skrefvo fullt af dumma verser i hans antecknings-
oeh räkenskaps-böcker. Det var ien af dessa klad-
dar jag lärde kanna historien om Assisis törnefria
rosor, och legenden kan vara så god som mången
annan, hvilken med buller och bång framdras ur
gamla handskrifter. Medan Sinta hängde med sin
oklassiskt vackra näsa öfver bladen, nyfiken att få
se sitt namn i versstumpame, hvilket ock säilän
103
SINTA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
