Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans fötter. Bingen var vunnen, betalningen skulle
erläggas i staden.
—■ Så gick timme efter timme.
Ju närmare porten vi kommo, dess värre svettades
gumman, ekuru kettan började aftaga. Hennes
ängslan nådde en sadan köjd, att den icke kunde
undgå en van tullsnoks öga. Biktigt! vi stannade
vid porten. Otillfrågad afvisade gumman på det
energiska sätt misstanken om ett så nedrigt dåd
som lurendrejeri. Hennes ifver kade motsatt verkan.
Hon måste fram. Huru rättvisans tjenare nu vände
om gumman vet jag ej, men „ploiskis!" lät det, ock
en våt näck ock några glasskärfvor voro alit, som
var qyar af fröjdernas kalla; tillräckligt dock för
att bevisa kennes brottsligket.
„Flaskan är judens, den fördömde judgubbens!"
skrek frnn.
„Ja, men korfvarna, som dn har gömda i barmen
äro dina!" skrek juden och sanningen koni fram i
ali sin nakenhet.
Så skrefs fruns och judens namn, bostad och
signalement upp i en stor bok, hvarefter de båda
gråtande kontrahenterna åter fingo stiga i dili-
gensen.
„Eoco", sade matronan med ett triumferande
leende och letade fram ur sitt mystiska gömsle en
hei butelj, förstås sedän ali vidare fara var öfvei».
„Bingen har jag, den ena naskan har jag liel ocli
de åtta liren får du alit vänta på".
Juden var kuggad. Matronans segerfröjd varade
dook icke länge, ty det var synbarligen en klen
tröst för lienne att ha lurat juden, när hon tänkte
på de 50 lire hon skulle betala som plikt för sin
förbrytelse.
118
ETT ÄFVBNTYE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
