Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gingo månader och år, med helgonet hade
välsignelsen kömmit in i Guiseppes hus. Ljus, snygg-
het och trefnad gjorde, att han icke mer besökte
de mörka, smutsiga krogarna.
Lockad åf dess vänliga yttre, dess blanka rutor
och hvita gardiner, kom der en dag en resande en-
gelsman in. Det första han såg var taflan.
■ „Men ni äger ju ett mästerverk! Det är en
talla af en gammal venetiansk mästare, af Giorgione,
jag ger er 100 pund för den".
Guiseppe hade stor lust tili de 100 pmiden,
men Maria ville inte höra talas derom. „Sälja vårt
belgon åt en kättare, nej aldrig! Ocli livilket liel-
gon sedän! Huru såg liär nt, innan den gudsen-
geln kom in i Iniset! Mörkt och smntsigt, fat-
tigt och eländigt hade vi omkring oss, det säm-
sta folket i trakten giok ut och in hos oss, men
nu ser du, sedän Giovanni, den lielige, koni in
tili oss ooh tog oss mider sitt hägn, sedän dess
har alit gått oss väl, och nn ega vi hela arrendet:
Det är alit Giovannis verk. Efter honom ha alla
vara gossar fått sinä namn, nej, honom sälja vi
aldrig!" och dervid blef det.
„Basta ropades det, „vinet är slut!"
„Nej, ännu ett ord bara, sens moralen, sens
moralen", ifrade pastorn.
„Den skall jag berätta, jag skall sluta er
historia", svarade godsegaren. „Taflan är verkligen
i Guiseppes ego, den är verkligen ett arbete af
127
UNDERVEEK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
