Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i- 56 -«
de största segrares triumftåg, köpta med blod, root andens
triumftåg mellan ynglingahjertan i Norden? Vi ha sett scener;
värdiga den störste målares pensel. Ti ha sett våra stränder
hvimlan de af åskådare, som delat våra fröjder* Vi ha ingått
fosterbrödralag i vår Stamfaders uråldriga lund: vi ha
bekräftat det på våra Fäders grifter. I förklarad glans fi4arnstodo
de då. för vår blick. Sommarsolen strödde sitt guld deröfver,
och vindarna susade såsom andeljud mellan våra fladdrande
fanor. Bröder! Tomt blir det nu på stranden , tomt i våra
hjertan. Dock det bliv ingen tomhet. En \erld af minnen
skall lefva upp i vårsjäl. De elektriska gnistor, som i dessa
dagar genomströmmat våra b jertan $ siola uppflamma till en
allt skönare och skönare eld. Idéen, varmt omfattad, skall
besegra allt. Med detta hopp skiljas vi från hvarandra,
öfvertygade, att
»Fast vänner ski1jas> fast de ej få vandra
På samma väg till samma fosteiland,
Dock mellan själar, som förstå hvarandra,
Det gifs ett oupplösligt syskonband.»
Faren väll må friska vindar fylla ed?a segel, när J nit
styren er färd mot hemmets kuster! Fören med Eder om bord
vår varma helsning till alla , som lifvas af eder anda. Sägen
dem, att äfven här klappa hjertan varmt för Skandinaviens
enhet, sjelfständighet, frihet och ära. Och — glömmen oss
- ickel Det gifves vissa stunder i lifvet, då framfarna dagar
tränga sig på själen med oemotståndlig kraft. I sådana
Ögonblick, medan qvällens näktergal slår i edra lundar , må äfven
/ minnet af dessa dagar, likt en gammal, Välbekant vän,
framträda för eder blick, och tala till edra hjertan! Dock — icko
blott afskedets skål I Man kan ej tänka sig mörker utan ljus;
Hoppet hviskar till oss, att vi åter råkas. Afsked och Äter*
seende! Det vore mången gång hårdt i lifvet, att vid det
förra ej kunna hoppas det sednare. Således Afsked och Äter-*
êeende! Till dess och allt framgent blifve SKANDINAVIEN
Vår lösen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
