Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus Störtebecker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Men skälet, det var detta emellan oss:
han sjelf var mannen nog i humör att slåss,
men Hansans tappra bussar, hans lanseknektar,
det med respekt var — något eländigt tross,
(ej krönikan fullkomligt det.dölja mägtar,)
och spordt det var, att enligt sin rofnatur
låg Störtebecker utanför re’n på lur;
på sätt och vis höll porten han låst och sluten,
att tvärt gå på och spränga den, det var knuten!
visst var han endast en mot ett rundligt tjog,
men denna ene, — tydligt enhvar det såg, —
stod i förbund med fan och hans hela slägt,
slikt kan genera äfven en trealnsknekt.
Borgmästar Schocke gick med enorma steg
och högst fundersamt stämd på sitt däck och teg.
Han i sin hjerna hvälfde en hel hop ting,
men det var endast stumpar, när allt kom kring,
utaf ett stort genistreck, och hur han vände
och hur han lade samman, till slut det hände,
att af den hela planen — platt intet blef.
Det re’n var femte dagen han så fördref.
Nu gifves det i lifvet, som i epiken,
en mystisk magt, en gåtofull vän i viken,
en ytterst vaksam, en exemplariskt nitisk,
en genomgripande, hög machinförsyn,
som just, när hjeltens ställning blir riktigt kritisk,
i rättan tid sin arm sträcker ut ur skyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
