- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
75

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claus Störtebecker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

en skorsten slår en i hjessan burdus,
med fog man då hufvudet hänger!

Och träden ryckas med rötter opp,

— stå, ben! fast skutan kränger, —
att 6törta öfver ens syndakropp,

aj, aj, så man hufvudet hänger!

Och burspråk, gaflar och kyrkospir,

— stå, ben! fast skutan kränger, —
de falla med brak, så man stendöf blir
öch ängsligt med hufvudet hänger.

Men här sitta vi i vår lugna kabyss,

— stå, ben! fast skutan kränger, —

på vågornas sång vi med gamman lyss,
och 6kälm, den hufvudet hänger!

Thy tackom vår gud i väder, som 6å,

— stå, ben! fast skutan kränger, —
att sjömän vi blefvo, det talar ändå,
mens pepparsven hufvudet hänger!

Men sjelf så lägger jag till det här

för flickans skull, om hon håller mig kär:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free