- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
103

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

en jungfru, men ännu i knopp,

en dag hon väcktes plötsligt opp

ur ungmöns första månskensdröm,

att rifvas med af lifvets ström;

hon rycktes bort från sina lekar

bland Haddingtons sekelsgamla ekar,

från flickorna på äng och mark,

från rådjuren i skuggig park,

från svanorna der nere i ån,

allt rycktes hon med våld ifrån,

hon kläddes till brud, hon hälsades fru,

— på Maybole sitter den sköna nu.

Gref Hamilton utaf Haddington
skänkte sin dotter åt grefve John;
han gjorde sin vilja till hennes lag,

— gud nåde honom på domedag!

Han kastade bort en ädelsten,
mer värd än hela hans grefvekrona,
han bröt sitt stamträds fagraste gren,
det kunde han aldrig se’n försona;
sitt eget barn han hjertlöst gaf
en brudsäng bäddad uti en graf,
det minnes i Skottlands dalar än,
i sång det lefver bland qvinnor och män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free