- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
105

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

fritt drog en suck hans husfru då,
en suck ur hjertats innersta vrå;
att tiden, om än ej smärtan, döda,
hon tog sina silken blå och röda
och började åter sitt broderi,
brokiga foglar, en fri fantasi
i bjerta färger med guldtråd i.

Så satt hon tankfull der en stund
och tärd uti sitt väsens grund,
lät fingrarna löpa qvickt och snällt,
som vore det tingadt och beställdt,
med nål och tråd, först ner, så opp,
så ner igen! Den rastlöst lopp

med konstförståndig id och flit,
den lilla handen, så fin och hvit.

En ända än, — nej, plötsligt nu
hon kunde ej mer, den stackars fru,
hon mägtade ej för bittert qval,
en tår sig ur ögonlocket stal,
hon arbetsbågen ifrån sig sköt,
den sorg, hon tyst inom sig slöt,
behöfde frihet och luft till slut,

— hon reste sig för att andas ut.

Hon gick till fönstret. Derutanför
foglarna sjöngo i munter kör,
de hoppade lätt från gren till gren
och lekte i sommarsolens sken;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free