- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
118

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

— man visste att tala om ärfda pund,
om räntor, satta i hus och grund, —
nogaf, hans pung var med reda gull
som oftast bättre späckad och full,

än månget furstligt privatschatull,
och lika gerna, — en nobel grill 1 —
han knöt den upp, som han knöt den till.
Då lät han i Dunbar, staden ni vet,
hos gamle Joe på den wGyldne Kometa
sin klippare sadla med prakt och smak,
med stålblankt betsel och rikt schabrak,
förvandlade sjelf sig till kavaljer
med fjäder i hatt på riddermanér,

— den unga John Faa det klädde väl, —
med silfversporrar uppå sin häl

och svärd vid sidan Sä satt han opp
och ilade af i stolt galopp.

Helt lustigt gick då hans kavalkad
ifrån bygd till bygd, från stad till stad;
mötte han på sin ryttarefärd
en usling, af sorg och armod tärd,
han gaf sin skärf med ett vänligt ord
och tiggarn bjöd han till sitt bord;
men fick han till granne en herre fin
med arm i sidan och uppnäst min,
då sköt han högförnämt ut sin barm
och satte sjelf i sidan en arm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free