- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
124

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

Helt oförmodadt liksom en syn
då trädde der mellan, blek om hyn,
en ungmö späd och fin och vän, —
och grefven studsade: wdu, — min Jane?a
men tjenarskaran i samma blink
tillbaka vek för sin frökens vink.

„Min far!a — till den gamles bröst hon föll
och i sitt famntag fast honom höll; —

„för himlens skull ej våld och strid!
låt denne man få fara i frid!

— Nu, gack, John Faa! min faders lejd
skall er betrygga för svek och fejd.a

Hon vände sitt hufvud om i en fart
med en mine, ett uttryck underbart,
det var på en gång ett bud och en bön,
en stum, men omotståndligt skön,
det var en blixt utur själens grund,
en blick, en enda, blott en sekund!

„Nåväl!u — så bröt zigenarn ut, —

„Jag lemnar er, grefve! min harm är slut;
men ni, min fröken! om någonsin
i denna verld, der ni nu går in,
ni skulle behöfva en vän eller träl,
befall min arm, min blod, min själ!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free