- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
139

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

men natten är gynnsam för handlingens slut,
den måste begagnas, hvarenda minut.

Inunder en lummig ekegrupp,
der håller i skogen en ryttartrupp,
tolf bruna män med ramsvart lugg,
väpnade båd’ till eld och hugg.

John Faa, han leder en gångare fram,
som rådjuret snabb, men tam som ett lam,
han hjelper den sköna i sadeln opp,
så — sjelf till häst! och nu i galopp
öfver backe och hed på guds försyn!

„Bleknar min hulda fru Jane om hyn?“

— „Nej, nej, John Faa!“ — „Håll blott er fast,
så sträcka vi ut med munter hast;
vid floden Door, jag hoppas allt,
vi göra i morgon vår första halt.a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free