Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Faa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Förr’n grefven af Cassilis: striden: slöt,
den sköne John Faa i sitt hjertblod flöt
och de bruna stallbröder alla tolf
hade ömkligt fallit för t stål eller kolf.
Då var han nöjd, Ooh han talade så
med lättadt hjerta till knektar två
»Förer henne der straxt hem till min borg!
der skall hon ha fristad för sin sorg,
i det gamla tornet, — J kännen det väl, —
der intet störer en lidande själ.44
Sjelf red han förut, den fromme man,
ensam, som heldst i sin smak han fann;
i sakta skridt han red och red,
med blicken sänkt emot marken ned,
med färglös kind, med blodlös läpp,
stel i sin sadel som en käpp
vAningar komma från Herran Gud!44
så mumlade han med dystert ljud;
„aningar komma oss emot
som budskap från Herran Zebaoth;
de vinkade mig; de drogo mig,
mystiska magt, hur förunderlig!
de kallade mig, och jag hemåt flög,
ljögo de? Nej! Han aldrig ljög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
