- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
172

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

Den gamle forskande på honom glodde

„Godt! — sade han derpå, — jag knappast trodde,

att få i detta fjäll en sådan gäst,

natt döljer, hvem besöker mig härnäst;

blif som du vill, gå när du finner bäst!

Der är en björnfäll än, gör så ditt läger!
skam få den mera bjuder, än han eger!
men hvila efter lång och tröttsam färd
är, hvar den bjuder sig, dock något värd
och mödan somnar utan hufvudgärd.

Du är en kämpe, tyckes mig, men väpnad
rätt underligt, — så fortfor han med häpnad, —
hvad bär du för en hatt? — Ha! den kan stå
mot flintpils-skott, och hammarslag också!
glatt såsom ben, och hård att knacka på!

Det är ditt svärd, den blixten der? Låt se den!

— Ha! hvass liksom en eld på dubbla leden!
slikt fann en trollkarl upp; hvar fik du den?
Bra är den! Maken såg jag aldrig än;
men mycket nytt der sker bland jordens män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free