Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Då reser sig ett hufvud från golfvet sakta opp,
der lyfter sig på benen den hela qvinnokropp,
hon tar ett steg försigtigt,... ett steg hon åter tar,
hon lyssnar och hon spejar, de slumra en och
hvar,
utöfver trälens panna med handen lätt hon far:
wSt!a hviskar hon. Han rör sig, han sina lemmar
sträcker,
han stirrar Hon med fingret: „Tyst, att du ingen
väcker !a
„Kom, följ mig ut i natten, — hon fortfor, — men pass på!
som vesslan ljudlöst tassar, du må försigtigt gä;
ett ord jag har att säga, ett lönligt ord! Välan,
kom efter !a — I detsamma hon sjelf förut försvann,
han följer, något tungsamt, — man gör så godt man
kan, —
med armarna som hakar, i stum och andtäppt ifver,
med krökta knän han långsträckt på breda tsulor klif-
ver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
