Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Ett envig att förfara män och troll I
det är som stundom, när från skiljda håll
två stormar drabba samman öfver fjällen,
då skälfver i sin grund den fasta hällen,
i hvarje knota knakar nejden då,
och ulfvarna till sina hålor luffa
och korparna med oro kretsar slå,
men bergets dvergar äflas, trängas, knuffa
hvarann omkull, att söka hvar sin vrå
med mössan öfver öronen
Så tedde
sig denna kamp och skräck den kring sig spred,
naturkraft mot naturkraft, vild ocli vred.
Mer stark var vikingen, men träln sig redde
med större vighet och med knep han stred.
Hvart famntag tycktes hela berget skaka,
och ingen strök ännu ett steg tillbaka;
med fasta hälar, uti hällen spända,
den ena håller stånd, hvad än må hända, i*
den andre viker ej så lätt bakut;
så kampen, nyfödd jemnt, tycks aldrig ända,
den börjar först, då du den trodde slut
Omsider! han blir trött, hvem? han också;
de brottas mera ojemnt båda två,
med ansträngd kraft de slita och de rycka,
de fara fram och åter, hit och dit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
