Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förborgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
De talla begge. Trälen ligger under,
men han sig slingrar,; | kommer upp på kant,
de rulla båda kring, mot klippans brant,
gif akt! Men icke åskans gälla dunder,
ej blixtens slag bredvid dem skulle mägta
att väcka dem nr denna yrsel opp,
att stanna denna mordlust i dess lopp!
„Du dödens är, hur än du här må fäkta!a
så ropar kämpen, sökande i barmen
sin koppardolk; den andra lösgör armen
och vrålar: „nu jag stryper dig, så der!a
Men i detsamma än ett hvarf det bär
rundtorn mot randen, man sig .stupan närmar,
de rulla fram, ej räddning finnes här,
ej någon hand, som sig i tid beskärmar! —
re’n öfver kanten kämpens skuldra glider,
hans hufvud baklänges re’n utåt stjelper,
ett skri ger trälen till, han dödsblek vrider
sig under brottarns jernklor, — det ej hjelper!
För sent! Förgäfves! . . . Begge med ett ras
i djupet ner! ,|J
I döden icke skilj da,
men vuxna fast i hatets kramp-extas,
ner uti dalens djup, det afgrundsvilda!
liksom ett is-skred störtar handlöst ner
från fjällets höjd och splittras så i kras
och lemnas till förintelsen, — hvad mer? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
