- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
221

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

det var nu längese’n!“ („Han skulle hit,
det visste jag, — hon i sitt hjerta sade, —
just denna qväll, jag nästan anat hade,
mitt spratt har lyckats, — han skall bli jaloux
och ligga för min fot, som förr, ännu!u)

„Ni, min abbé! nej verkligen? Sitt ner!

— Milor Diquez, musikvän, kavaljer,

— Abate Monza, min musikprofessor,
för öfrigt lärd; o, ni ej vet, milor,

hur mycken lärdom nu för tiden går,
hvad visdom, uti dessa unga hjessor!

Har jag ej rätt, abbé? — Men ni försvinner,
milor? partout? nå, som ni sjelf det vill,
men minns, min patio hör er alltid till
och mig ni gerna hvarje qväll här finner,
jag hoppas ni mig hedrar någon gång,
en stump musik jag bjuder, litet sång
och en konversation förutan tvång.a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free