- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
228

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

— „Hon mig förgiftar, droppe ju för droppe,

hon läspar sockerljuft: milor! milor !a

hvar gång förbi dess. lustagård jag går;

i tankarna hon mig i manteln drar,
en annan sannskyldig fru Potiphar . .

„Men hon har ju sin utvalda abbé —a

— „Hvad mer? än dessa hundratals buketter,
hvarmed hon i förlägenhet mig sätter!

Yes! jag må hädan . .

„Ni vill er bege,
hvart? om jag fråga tors; ni re*n måhända
bestämt er? — Icke? Jag får en idé!
jag skaffar er, o, tillåt mig! jag brinner
af nit, som ni hos ingen annan finner,

— jag ilar genast, flyger staden kring
på fem minuter! det är ingenting;

hvar vrå jag känner,a — „Yes!“ — „och garanterar,
att ni skall få, hvad fullt er konvenerar.u

Och med en knyck på knät, han, smått dansant,
försvann ur rummet, qvick och elegant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free