- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
235

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

allt längre mot altanen, — »gud, hvad händelse !a
sennoran, (plötslig, underbar omvändelse,)
var strålande af älskvärdhet och grace
och rörde handen, — vacker obestridligt, —
på en gång complaisant och högst högtidligt,
och deklamerade sin bästa fras;

Gomez stod litet flat, den arma gossen,

— det var onekligt ugglor här i mossen, —
men borta längst vid dörren vår Susanna
sågs, blyg för tillfället och smårädd, stanna,

— hon slog sitt öga ner, der föll en tår
på kinden från de långa ögonhår.

„Milor! — så yttrade med värdig ton
sennora Tulipana, — låt mig spörja:
ni känner, för att ifrån början börja,
den här er föreställda mansperson ?“

Milor med mycken värdighet igen,
fast fingrande på hakan ständigt än:

„Gomez, min rakknifs-professeur; än se^?66

En smula tvunget tog sennoran åter
till orda så: „Jag medger, detta låter
rätt sällsamt på sitt vis, — men kort och godt!
hvad var er afsigt då, — nu eder tur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free