Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Susanna, rodnande och täck och söt,
sig smög att fatta sin sennoras händer,
— „ tillbaka !a mellan sammanbitna tänder
med skräck, som »för en orm,, den andra röt;
„märk! til] mitt hem du aldrig återvänder,
för evigt, synderska, jag dig försköt.a
Och lyftande sin hand med drottnings-skick,
(blott med en mera mildrad sidoblick
åt mister Josua Dicks,) från kanapén
hon reste sig patetiskt, — så hon tyckte,
att lämpligast och mest grandiost hon lyckte
det hela äfventyrets sista scen, —
med stolta steg hon sig mot dörren drog,
— Gomez högst Ödmjukt sig den frihet tog,
att slå den upp helt vidöppen och fri, —
och hon försvann med en briljant „sortiea.
När hon i trappan åter sig befann,
hon mumlade: „Jag aldrig glömma kan
den lilla bytingen! tänk blott, den häxan
midt för min näsa drifvit detta spel
och hållit mig för narr! mitt eget fel;
jag varit blind. — Imedlertid den lexan
skall göra henne godt; hon kommer åter, —
oh, ganska visst! — Jag då blir rörd, — förlåter, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
