- Project Runeberg -  Brunt och rosenrödt. En vandrande harpspelares melodramer /
242

(1862) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

den snarast lik en skinnpung var att se,
som aldrig om en vitten haft idé,
tom, knuten till på skämt blott om en näfve

— helt vanlig luft af syre och af qväfve.

»Hur länge jag for denna flicka lågat,
milor! det trotsar eder gissning tryggt;
sex veckor re’n jag är liksom förryckt
och allting, allt, för henne har jag vågat . . .a

„— För guds skull, tyst!44 bröt här Susanna af,
hon älskaren en sällsam eldblick gaf,
grep så i armen mister Josua qvickt:
wtro honom ej, milor! det är en dikt!44

^Susanna! låt mig göra fritt min. bigt!
tro mig, mitt barn! med ärlighet man når
i verlden längst. Nu! — ni ju sjelf, milor!
tillräckligt känner denna dames humör,
hon denna Tulipanan, —44

»Yes, jag gör.tt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzbru/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free