Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blomsterintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
„Jag re’n bekännt det. O, men se på henne,
så vacker och så ängslig! Ack, ni kan,
ni kan ej vara vred! Här stå vi tvenne,
två offerlam! Hvad skall jag säga mer?
Hon kände timman, då jag kom till er,
— ibland också förut hvad tid af dagen
sennoran väntade sin professeur,
— gaf då mig en signal, ni blef bedragen
af dessa blommor, sannt! men skall derför
ni dömma oss till evigt straff —?Ä
En rund
kring golfvet mister Dicks helt mållös gjorde,
såg bister ut, som han med rätta borde,
och djupa tankar hvälfde han en stund;
derpå han utbröt: „Himlen vare prisad,
det är då ej sennoran? — Jag är lisad!
När rätt jag allt betänker, — jag är fri
— ni svär derpå? — från allt koketteri,
och jag kan lugnt i detta hus förbli,
— allt väl, Gomez! — men nu, för himlens skull,
hvad är det der? att kasta sig omkull?
stig upp, min lilla miss! — så-så, så-så!
ni är mig intriganter, båda två,
dock — det skall hon för sina blommor få! —
(han smög en börs uti Susannas hand,)
det till att börja med är litet grand,
förslår det ej till bo, min lilla vän,
— Gomez i morgon kommer hit igen.tt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
