Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de „gudar af lägre rang”, hvilka kastade ett
bleknande skimmer öfver denna döende litteratur, särdeles
som ett par af de samma, när allt kommer omkring,
torde förtjena att ihågkommas framför mången af de
högre sig så kallande „klassiska” storheterna.
Bellman hade en god vän vid namn Hallman, mer än
en god vän, ty han var till någon del den store
odödlige sångarens själafrände. Äfven Hallman var
en flamländsk målare i vitterheten; han gjorde
synnerligast vådeviller, lekande, stundom något
grofkorniga, men ofta rätt qvicka teckningar ur svenska
folklifvet, med ett visst poetiskt blomsterdoft öfver
det hela. Hans vådevill „Tillfället gör tjufven” är
ännu alltid qvarstående på den stockholmska
skådebanan och vinner ännu alltid samma friska bifall,
som då den första gången gafs för den gustavianska
publiken. Hallman är ett litet stycke Holberg för
oss svenskar. En annan af Bellmans vänner och
bröder i Apollo var Kexél, den der äfvenledes
skrifvit åtskilliga komedier och vådeviller, visserligen
för det mesta lånade från utländfek hand, men dock
iklädda en äkta nationell kostym. Envallsson, ännu
en dramatisk författare, var ett slags Scribe för den
tiden, hans komedier gå till ett halft hundra, och
äfven af dem hafva flera uppehållit sig på scenen till
våra dagar.
En författare med ännu mera framstående drag
för denna epok är Wallenberg, en man, hvars namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
