Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— andeverldens stora lilja,’’
i guds moders sljernkrans tindrar klar,”
hvarom den skalken Vitalis någönstädes yttrar att
det visserligen
„––-låter hårdt form man blir van;
men skalden kommer det ofla till måtta
att ha himmel och jord i en blomsterpotta.”
Jag vill nu icke uppehålla mig vid sådana på en
gång i poetiskt och metafysiskt afseende
öfvermensk-liga tirader, som att „tidens
— vexling all är steg ing
af ljuskraft, oförsagd,”
der jag förmodar att ert förstånd verkligen står
stilla* Hvad för öfrigt beträflar dessa och dylika
märkvärdigheter särdeles från herr Atterboms
tidigare skalde-verksamhet, så får jag en gång för alla
trösta er med den försäkran, att, liksom ni icke
begriper dem, så har man ejheller i Sverige någonsin
kunnat rätt gå i botten dermed.
Men clet har alltid funnit ett slags folk, som
proklamerat just detta obegripliga för höjden af
poesi, och dessa dunkelmän kunde icke få nog af
„maning”, „daning,” „flistring” och „stjernegnistring,”
de tycktes vilja säga: „förstå vi något deraf, så
vilja vi platt icke ha det!” alldeles som den gamla
sprätthöken i en bekant fransysk komedi, hvilken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
