Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stör det lugn Öfver nejden rår,
när hafvets kung ur gyllne borgen går.
Ägirs döttrar honom sakteliga
gunga fram på den klara sjö.
Harpans ljud de gå så sorgeliga,
söka fjerran en våg att dö.
Fast hans öga står åt dunkla himmelen;
ingen stjerna bådar nattens drottning än;
Freja smyckar sitt gyllne hår,
och Necken så sin sorg på barpan slår:”
Necken anropar Freja om att åter visa för
honom sin tjusande bild, Freja, som fordom var hans
brud i hafvets grund, förrän Odin bjöd henne „evigt
stråla högt öfver jorden.” Gudinnan hör hans
kär-lekssuckar, och „vid himlaranden” huldt hon genom
natten ler;
„evigt på den guldbeströdda sanden
sina tårar hon glänsa ser;
och sin vän på hafVet hälsar hon så mild,
vågen speglar darrande den huldas bild;
Necken höres på böljan blå
så gladelig sin gyllne harpa slå.
Nattens tärnor,* klara stjernor alla,
gå till dans i den stilla qväll,
när de skära silfvertoner skalla
öfver stranden från häll till häll.
Men när blodig Dagens drott i östern står,
bleknande och rädd den blida stjernan går;
sorgligt afsked hon blickar ner,
och gyllne harpan klingar icke mer.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
