Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk, hvilket i melodisk fullkomlighet nästan står
öfver allt hvad den i detta afseende eljest särdeles
utbildade svenska vitterheten eger att uppvisa som ,
mönster. Det är i hög grad frappant, med hvilken
lätthet han behandlar de mest olika, och deribland
de aldra vanskligaste lyriska former; språket smyger
sig kring hans tankar som en luftig slöja af skiftande
gas, förrådande de sednares aldra finaste behag och
lydande deras uyckfullaste attityder. Det enda, man
med skäl kan invända mot Stagnelii diktion, — all
den der gnoslicistiska grekiskan oberäknad! — är
att äfven han i fabulöst mått betjenar sig af dylika
pretiösa talesätt, som jag redan haft att anmärka
mot en del andra jåra poeter, och att man derför
någon gång håller på att qväfvas hos honom af idel
blomsterdoft och ambra, liksom man vid andra
tillfällen icke vet hvart mah skall vända sig för idel
ömtåliga kristaller, koraller och alabaster. Jag
skulle vara en storljugare, om jag sade att sådana
uttryck, som ,,den veka nardusvallen,” „mystisk
perlegråt,” „knstallcberg” och ,,smaragdegrund,”
^tårdemanter” och. „ambrakyssar” höra hos
Stagne-lius till sällsyntheterna, och detta är redan alldeles
tillräckligt atterbomianskt; men det klingar likväl icke
rätt magnifikt, förrän det kommer tillsammans, det
ena med det andra, såsom till exempel I följande
sadcr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
