Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan.
Zefyr, hvad nojs!
vet. han ej tojs?
kyssa mig så? —
nå!
Zefyr.
Ack, såsom honung den kyssen var söt!
o, jag mig tycker i himmelen än! —
var icke grym och ifrån dig ej stöt
Zefyr, din vän!
Flicka, o tyst med ditt brummande Urin,
hör hvad som Zefyr ödmjukast dig ber!
Säg, får han gungande uppå din barm
sätta sig ner?
Flickan.
Hvad han är led!
sätt sig då ned!
bara var still!
Zefjrr, nå hör...
se hvad han gör!
säg hvad han vill!
Kors hur han drar,
krånglar och far,
liksom en haj!...
Aj!”
Det är någonting ytterst eteriskt i hela detta
poem, på samma gång det liksom plirar med
skälmska och qvicka ögon emot en. I andra poemer
antager denna Dahlgrens qvickhet ett mera satiriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
