Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg, en Finlands son liksom Snellman och äfven
liksom han lärare vid en finsk högskola. Dermed
vill jag för öfrigt ingalunda hafva i allo förenat mig
med dem, hvilka upphöja denna $kald till
någonting makalöst stort och nästan sekulariskt. Runeberg
är en god poet, men han är visserligen hvarken
någon Geijer, någon Tegnér, eller någon Stagnelius.
De arbeten, der han är mest sjelfständig, äro tillika
de mot hvilka man har mest att anmärka, och åter
de, i hvilka han af den stora allmänheten älskas och
beundras, äro sådana, der han till en god del blott
är imitatör. Hans större episka dikter:
..Elgskyt-tarne,” „Hanna,” „Nadeschda,” »Kung Fjalar,” med
hvad mer de heta, innehålla utan tvifvel ganska
poetiska ting, sköna målningar och originella
scenerier, men de äro m?d allt detta dock i sin helhet
behäftade med ett litet fel, som visserligen af många
uti fordna dagar ansågs för »klassiskt,” men
ickede-stomindre har råkat i stor och ohjelplig misskredit;
vågar jag uttala ordet? dessa poemer äro — tråkiga.
Ja, man kan icke mera dölja det för sig sjelf, de
äro i längden hjertans tråkiga. Det ligger också
redan i den stelt bundna form, hvari Runeberg
intvingat dessa sina berättelser, någonting som tröttar
och till och med gör en missnöjd. 1 synnerhet
gäller detta om hans hexametriska stycken, emedan
detta versslag, man må säga hvad man vill, innebär
ett visst ärftligt mer eller mindre idealiskt anspråk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
