Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingelman-, hans flesta saker äro tillfällighetsdikter,
och det är verkligen en sanning att i Stockholm
neppeligen någon enda aldrig så litet notabel person
fick dö, gifta sig, göra ett silfvefbröllop eller en
resa, utan att herr Ingelman straxt infann sig med
en liten lämplig versstump. Men i dessa hans
poemer för ögonblicket andas icke så sällan mycken
djup känsla och mer poesi, än i vida anspråksfullare
alster af högtidliga, akademiska och dekorerade
vers-fabrikanter, och mannen hade efter all anledning
blifvit en lyrisk skald af utmärkt värde, så framt
han icke alitfrån början på dylikt sätt förspillt sin
poetiska ådra.
Assar Lindeblad har vunnit ett eget slags renommé
såsom Tegnérs mest génomdrifne och oförskräckte
imitatör; han efterapade verkligen Tegnér en tid
bortåt så makalöst och perfekt, alt Esaias nästan
blef smått rädd för honom. Tegnér kunde
naturligtvis icke taga uteslutande patent på hvad som rann
ur hans penna eller på hela denna poetiska
konstruktion, som var hos honom från början så
alldeles egendomlig; men han hade alltid att frukta, att
så snart en vers af hans hand varit ute i verlden
en vecka, skulle Lindeblad lägga embargo på
densamma, för att sedan för egen räkning med någon
liten obetydlig Mrändring släppa den ut i rörelsen.
Ändtligen poetiserade Lindeblad sig till ett pastorat
och hängde upp sin lyra i sakristian. Han har väl
13*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
