Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 3. Göticismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
allt hvad deri finnes verkligen aktningsvärdt och
för-tjenstfullt.
Ty vi skola icke skära allt, hvad till Lings
skaldskap hörer, öfver en kam. Så ofta han i sina
kompositioner får för ett ögonblick tillfälle till att göra en
liten lyrisk utflygt, är han straxt en helt annan poet,
han blir kraftfull, imponerande, hög; många af körerna
i hans dramer äro sålunda ypperliga stycken, nogsamt
bevisande hvad mannen skulle blifvit, om han ej gått
ifrån sin bestämmelse, utan troget hållit sig vid sin
„björn-sen-strängade“ lyra; i den episka
naturbeskrif-ningen var Ling likaledes lycklig, och när han då
någon gång hade att teckna scenerier af vekare art,
förmildrades äfven till en del hans annars nästan
samo-jediska natursinne, och sjelfva hans vers flyter då
lättare, likt en upplöst drifva. Man tage till bevis härpå
t. ex. det stycke ur hans stora epos „Asarne,“ der
Gylfe befaller härolden afgå till Odin på Fyen; —
an-märkom i förbigående att Gylfe lade sina ord med ett
visst eftertryck, ty
„högt såsom elfvarnas sus i vår nord,
när hundrade vårfloder ner i dem falla,
så Gylfe till härolden qvad dessa ord :
Nu vårstormen hviner,
och vårsolens glans
på isarna skiner.
Snart böljornas dans
skall börjas vid stranden
och svänga sig snällt
öfver hvalarnas fält;
på glittrande sanden
blir snödrifvan smält.
I svallande bölja
du guldsnäckan sätt!
af hjelterik ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
