Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 7. C.J.L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
ljuf och älskvärd, förutsatt, att han eger, liksom den
förstnämnda, fantasi nog till att tänka sig rätt lifligt in
i sjelfva motsatsen till hans egen individualitet. Någon
kan tycka denna sats sorglig, att hvad en diktare
skapar så vackert, ädelt, upphöjdt och rent, icke borgar
för diktaren sjelf, men den är tyvärr oemotsäglig och
vi hafva icke här den enda illusion, som faller
ohjelpligt för en smula erfarenhet af verlden och lifvet.
I sjelfva verket synes mig den tanken vida mera
melankolisk, att hade icke Almqvist så plötsligt ställt
sig sjelf blottad, med andra ord, hade han användt
aldrig så litet mer försigtighet och sålunda lyckats i
sitt „dåd44, — hvilket nästan förefaller en måtte hafva
varit lätt, — skulle denne man ännu i dag efter all
anledning sutit i orubbadt bo med sin storhet, hafva
varit en af vår litteraturs ej blott mest berömda, utan
äfven aktade personligheter, en af pressens äror, eller
han hade gått vidare på den presterliga banan, trots
alla hinder, han kunde kämpat sig fram till ett
dom-prosteri, kanske genom något händelsernas omsving nu
varit biskop, en af de Aderton, storkors af åtskilliga
ordnar, åtnjutande sin samtids vördnad, sina
medborgares odelade förtroende, osv. osv. och man skulle efter
hans död hafva rest honom en subskriberad staty,
(modellerad af Qvarnström.)
I detta ligger, enligt min uppfattning, något i
sanning grundligt nedslående, ty intet bevisar bättre, huru
ett renommeradt värde ofta beror på slumpens nåde
och huru de så kallade rättmätigaste anseenden ofta
hänga på ett enda hår. Vi snudda hvarje dag med
armbågen förbi berömda dygder, hvilka, när allt
kommer omkring, icke äro annat, än uselheter, som „hafva
lyckats44, vi trängas bland idel strålande föremål för
allmän högaktning, hvilkas eviga »glåptur44 det är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
