Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 10. Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
profession, och dem, hvilka vuxit samman med
frihetens idé, en stor mängd gradationer, och inom dessa
finna vi en hel klass af personer, hvilka för den goda
saken arbeta ganska ärligt och ganska trofast, men
hvilkas riktning blifvit motiverad mindre af några
djupare öfvertygelsers organiska nödvändighet, än af hvad
man kallar „omständigheternas46 inflytande och
förhållandernas magt. Måhända hörde Lindeberg till
dessa.
Jag har härmed icke velat hafva sagt något
förklenande om en gammal vän, men jag tror mig böra
angifva den historiska gången af hans utveckling.
Anders Lindeberg var uppvuxen i en tid, då publiciteten
i dess moderna betydelse ännu icke i Sverge fanns,
då den politiska diskussionen ännu var hos oss i sin
barndom, då frihetsbegreppen ännu i teoretiskt afseende
långt ifrån spelade någon allmännare roll som „frågor
för dagentt och då frihetsdriften i praxis endast
ryck-vis röjde, att den dock fanns till. Någon skola för den
politiska publicisten existerade icke och Lindeberg hade
förmodligen i alla fall, med det yrke, — krigarens, —
hvilket han som helt ung valt, knappast kommit att
begagna sig af en dylik, om den funnits. Det torde
sålunda verkligen hafva varit „omständigheterna“, som
gjorde Lindeberg först från vitterlekare till
dagblads-skrifvare, derefter till oppositionsman, (det
verksammast bevekande momentet här vid lag var tvifvelsutan
hans gamla gräl med höga vederbörande om den kgl.
teaterns „monopoliumu, en strid, som slutligen
föranledde den barocka högmålsprocessen af 1834,) ändtligen
till en liberal i ordets speciellare mening. Men om
detta måste medgifvas, om man äfven måste tillstå, att
der hos Lindeberg, liberalen, var mera af, om jag så
får säga, en viss talang för liberalismen, än af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
