Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 10. Pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Argus upphörde, men Johanson blef qvar. Hans
följande litterära och publicistiska verksamhet (den
sednare mest i famösa korrespondanser till alla slags
landsortstidningar) gick efterhand i mycket skefva
riktningar och man kan icke om honom säga, hvad rättvisan
måst erkänna om Lindeberg, att han beständigt blef
densamme. Han lånade utan synnerlig betänklighet
sin penna ät den ena saken nästan lika gerna, som åt
den andra, och han gick för kontant vedergällning
ärenden till och med åt intressen, hvilka han var, om
icke annat, för upplyst, för att icke sjelf inom sig
nödgas betrakta som mycket misstänkta. Ty Johanson
var en man med icke vanlig bildning, med hvad man
kallar ett skarpt hufvud, och en stor lätthet att inom
en kort tid kunna studera sig in i en sak. Han var
ofta verkligen grundlig, men han var det nästan lika
ofta på ett rasande sätt, med ett ord han var sofist
i stort och för öfrigt icke generad af skrupler. Fåfäng
och sjelfkär af naturen i en sällsynt grad, var han i
sitt personliga väsen uppblåst som en lord och
grandios som don Ranudo, samt i sitt sätt att lägga ordet i
ett samtal en skrodör af aldra första sorten. I detta
sista afseendet var han så genomförd och fulländad,
att han i sjelfva verket blef rolig och nästan älskvärd
för ett ögonblick eller två. Det var honom, jag tror,
komplett omöjligt, att någonsin kunna falla ur denna
sin roll af en man, som var hela verlden öfverlägsen
och som hvarken i forntid eller samtid egde sin like.
Med den största rättframhet och „comme si de rien
n’était“ tog han på gatan en minister, med hvem han
icke förr vexlat ett ord, under armen och yttrade:
„Hör på, herre! jag skall ge er ett godt råd;“ en
vacker dag öfverraskades Aftonbladsredaktionen af
Herr Johansons besök, — det var någon tid efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
