- Project Runeberg -  Grupper och personnager från i går /
196

(1861) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

varit en både kompetent och nobel konstdomare, gjorde
sig mödan stiga fram och försäkra sångaren om sitt
höga bifall. Det är nu onekligt, att Belletti i några
afseenden egde åtskilligt framom flertalet af sångare i
vårt land, han egde en inom sin genre och i en viss
mening högt utbildad metod, han var fullkomligt herre öfver
sin röst och dessutom en ganska musikalisk man, såsom
de flesta italienare äro det af naturen. Men å andra
sidan fanns hos herr Belletti mycket till och med
vä-sendtligt, som, långt ifrån att förtjena upphöjas till
förebild, tvärtom på ganska goda skäl borde utan
misskund improberas. Jag förbigår att tala om sjelfva
rösten, hvilken hos Belletti var långt ifrån att ega någon
egentlig skönhet, men hela manéret egde alltför mycket
onaturligt framkrystadt, kantigt och hårdt, hvarförutan
han uppenbarligen gick alltför långt med sina
tonvi-biationer, hvilka visserligen någon, gång med fördel
användas äfven af den italienska skolans största
sångare, men deremot, om de göras till en stående form
i tid och otid, ohjelpligen förfalla i någonting hvad vi
kalla klockarmessigt. Herr Bellettis buffasång hade i
synnerhet lyckats vinna mycket bifall till höger och
venster, men en opartisk kritik nödgades göra den
anmärkningen, att, om Belletti här verkligen ädagalade
mycket „buffbneri“, gaf han oss deremot temligen litet
af verklig sång. Hans långa löpningar skalan utför
ända ner i halsgropen, hans fl erahan da oartikulerade
biljud, såsom snattringar, hojtningar, gurglingar och
himlens gud vete livad de allt skola kallas, kunde
måhända passa för en artist af det slag. som man i
utländska städer träffar i gathörnen, roande en hop
sysslolöst folk med sina gestikulationer och sin
„buffa-sång“, men ur en verkligt estetisk synpunkt läto de
sig icke försvaras och det var också på ett helt annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:45:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sturzgru/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free