Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 12. Jenny Lind. -- Emilie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
den och utropa: „Öde, hvässa dina pilar! jag är en
qvinna, men jag är stark!44 Alltdetta skulle jag
dessutom lära mig på fyrtiåtta timmar .... Det var att
på samma gång bli förtviflad öfver och skratta sig
för-derfvad åt.
Hin!_______
Imedlertid, nöden hade ingen lag. Jag måste deran.
Jag kan icke neka till, att första gången jag uppträdde
i denna min nya värdighet, fann jag mig ungefär som
en katt på hal is, och jag hörde förträffligt, att man
skrattade rätt otvunget åt mig icke blott från
parterren, — ty denna är nu alltid ondskapsfull, i landsorten,
som i hufvudstäderna, — men från sjelfta första raden,
mina vänner! från dessa uteslutande platser för den
allvarsammare och värdigare hållningen, för kritiken
„af verld4fc. Man skrattade åt mig af full hals, man
ropade till och med åt mig: „stackars liten!64 när jag
genom ett bref hade erfarit min älskares trolöshet och
skulle till att bli rätt förtviflad. En var det, som
hviskade nere vid rampen, — jag minns det som i går:
— „gråt inte, Högqvist! du skall få en apelsin, när
det är slut.44
Min kära direktör tog saken som en förnuftig man
och rådde mig endast att vara lika förnuftig. Det var
uppenbart, att jag var en ganska olycklig älskarinna;
afgjordt! men för det första, så hade han ingen bättre
att taga till, och för det andra, vare sig nu, att jag
spelade till den grad befängdt, att det blef pikant, eller
att man dock i hemlighet hyste medlidande och en
viss godhet för mig, lika godt! huset var i alla fall
gerna skäligen fullt. Och på detta vis fick det alltså
fortfarande gå för sig, att jag efter bästa förmåga
suckade min Kotzebue, att folket hade roligt, och att jag
nästa afton — suckade samma stycke om igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
